Koreas historiska utveckling i korthet
De Tre Kungarikenas Period (57 f.Kr.- 668)
Enligt de äldsta dokumenterade källorna som återfunnits ska Koreahalvöns olika familjebaserade stammar under denna period till slut format tre huvudsakliga kungariken: Baekje (18 f.Kr.-660) i sydväst, Goguryeo (37 f.Kr.-668) i norr och Silla (57 f.Kr.-668) i sydöst. Kinesiska influenser i form av Buddhismen och Konfucianismen blandas med de inhemska naturreligionerna med Shamanismen i spetsen.
Det Förenade Silla (668-935)
Silla lyckades till slut (med hjälp från den kinesiska Tangdynastin) ena halvön till ett kungarike. Med Gyeongju som huvudstad, utvecklas shamanistiskt-buddhistiska kulturarvet som starkt influerat Koreahalvöns vetenskap, konsthantverk, arkitektur och ceremonier.
Goryodynastin (918-1392)
Med Goryodynastins maktövertagande av Koreahalvön, blev Buddhismen statsreligion. Man led dock av invasionerna från mongolerna under 1200-talet, och blev till slut en vassalstat till den mongolledda Yuandynastin i Kina.
Joseondynastin (1392-1910)
Vid dynastiskiftet flyttades huvudstaden till dagens Seoul och den statsideologiska makten övergick till Konfucianismens anhängare. Joseondynastin var ett 500-årigt aristokratstyrt familjebaserat samhälle med stark vördnad för anfäder. 1400-talet var under kung Sejong en blomstringsperiod på alla sätt och vis. På hans order skapades 1443 det koreanka alfabetet, Hangeul. Dynastin började försvagas i slutet på 1500-talet då man drabbades av återkommande japanska invasioner.
Med hjälp av västmakternas militärteknologi tvingades Korea till eftergifter gentemot Japan 1876.
Japan lyckades sedan med aggressiv stormaktspolitik och krigföring att ta större och större makt vilket slutade med ockupationen 1910.
Japanska Ockupationen (1910-45)
Det japanska kolonialstyret blev en hård prövning för det koreanska folket som blev som en andraklassens medborgare i sitt eget land och t.o.m. var tvungna att överge sina koreanska namn.
Mycket av Koreas historia försvann genom att historiska föremål och texter antingen förstördes eller togs till Japan.
Delning, Koreakrig och kaos (1945-53)
Efter Japans förlust i andra världskriget kom Korea att delas i en Sovjetstödd nordlig del och en amerikanskstödd sydlig del. Det hela mynnade ut i det förödande Koreakriget (1950-53) som i avsaknad av ett fredsavtal, rent tekniskt fortfarande pågår.
Efterkrigstiden fram till 1987
Efter den omfattande förstörelse som kriget medförde var Sydkorea ett av världens fattigaste länder.
Efterkrigstiden i Sydkorea präglas förutom av krigsförödelse och trauman även av politisk och ekonomisk instabilitet.
1963 tog Park Chung-hee makten som president och startade en hårdför uppbyggnad av landets ekonomi. Sydkorea kom att kallas ”Miraklet på Hanfloden”. Under 70-talet kommer Sydkorea ikapp Nordkorea i industrialiseringen och kallades ”Tigerekonomi” tillsammans med Hongkong, Taiwan och Singapore. President Park mördades 1979 men uppbyggnaden fortsatte med auktoritära metoder.
Demokrati, OECD och globalisering 1987-
Inför de Olympiska Spelen i Seoul 1988 inträffade det demokratiska miraklet som koreanerna så länge kämpat för under militärdikturerna. 1987 fick koreanerna välja president i ett demokratiskt val. 1992 valdes den första civila presidenten på 30 år. 1998 valdes den förre dissidenten Kim Dae-Jung som förste oppositionsledare till president. Kim Dae-Jung som mottog Nobels fredspris för sin ”Solskenspolitik” gentemot Nordkorea, fick även försöka städa upp efter den ekonomiska Asienkrisen 1997. ”IMF-krisen” (som koreanerna kallar den) blev ett obehagligt uppvaknande för koreanerna efter decennier av ekonomisk tillväxt och ständigt ökad levnadsstandard som kröntes med OECD-statusen 1996. Det lyckade samarrangemanget av fotbolls-VM mellan Korea Japan 2002 visade dock att Korea återhämtat sig och återigen såg framåt, nu som en av världens rikaste och högteknologiska länder.